God morgon!

Hm... Vaknar på söndagmorgonen med något svart och hårigt bredvid mig.

Man kan ju fråga sig vad man gjorde igår kväll.

Om jag inte visste bättre: Det här är min sällskapssjuke katt Dagge och jag bara njuter av att få ligga kvar i sängen och gosa och bara ta det lugnt. Mörkt och kulet; hualigen. Ljuvliga söndag.

Vad skönt att gråa november är över! December är bättre. Ja, om man nu bestämt sig att inte förstöra julen med en massa måsten, så kan det nog bli en rätt fin månad. Årets sista skälvande månad. Ljus och mys. Jag kan bara inte förstå att det här året snart är över; det ha ju gått så fort. Man tycker alltid så, men det här året har gått snabbare än alla andra, tycker jag. Det är sig ganska likt, sedan förra året vid den här tiden.

Ibland inträffar saker som gör att man befinner sig ljusår, känslomässigt, från år till år.

Som när man fick barn. Jag minns det så otroligt väl, första gången jag blev förälder. Min fästman och jag var på Bergvik och handlade en måndag kväll. Vi brukade handla på måndagkvällar.

När vi en nästa måndag var på Bergvik, som föräldrar till en liten Elli, var det som om vi förflyttat oss flera sekel från måndagen innan. Häftigt!

Har frågat om jag får lägga ut denna underbara bild.

Sååå gooo!!! Lilla Elli för drygt 15 år sedan. Solstråle.

Vad häftigt, förresten, för de par som hållit ihop länge med den de fått barn med. Så synd att man lät det förstöras, egentligen. Står Du inför det här med att bilda familj rekommenderar jag verligen att verkligen tänka till, inte bara två eller tre gånger, på att Du är säker på att livskamraten är riktigt väl vald. Och har Du redan barn (ett råd från en som varit med, hehe; en gammal en.-) : Jobba så hårt Ni kan på relationen. Den är så speciell, den där man har som mor och far till samma barn.

Det där som man tror sig vara rädd för i tanken på skilsmässa, är dock inget jag upplevt som jobbigt. Det där om att man tror att man ska bli evigt ensam osv. Så blir det inte. Ensam har jag nog aldrig känt mig efter min skilsmässa; däremot är det så klart en sorg att det liv man en gång med värme byggt upp rasat. Det är sorgligt. Det var ju inte det man ville. Men ibland blir det så i alla fall- och då går det inte att gräva ner sig för det, heller.

Och nu har jag inte tid att gräva ner mig i bloggen heller. En ny dag väntar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...