Jag köpte ett par nya skor igår.

Ett par med vingar på :-)

"Hinder på vägen

-De flyger vi över

Vingar på skorna

-Är allt vad jag behöver"

Ååå, vad jag tyckte Herreys var bra!!!

80-talet...Såg dem i Mariebergsskogen- vilken grej!

Gå på konsert med en kompis för första gången, det var stort.

Jag säger då det.

80-talet... Tänk så det var! =)

Tredje gången... Eller vad heter den?

Dåligt av mig att skriva utan att veta bestämt.

Jag gillar i alla fall de där Änglagårdfilmerna. Den går på TV:n nu, den där trean.

Det är visst "Tredje gången gillt" såg jag nu.

Härliga skådespelare. Min favorit är naturligtvis Rikard Wolff.

Vilken karismatisk människa!

Dagens göromål klara... Puh..

Jobbat, jobbat, jobbat- betygstider- Då känner man att man lever. Och det är ju bra. Så att man inte tror att man dött.

Det är hemktiskt ett tag nu; sedan lägger det sig. Handlat julklappar med min son efter jobbet, sedan ägnade vi oss åt ekologikorsord (no-läxa). G gör den så klart. Jag är bara med och stöttar. Han börjar bli riktigt duktig i skolan, han med. Hans syrra har haft oförskämt lätt för sig. Tjejen med segerhuvan. Memorerade hela alfabetet som treåring. Jag satte henne framför ett dataprogram om bokstäver medan jag gick upp och vilade middag med en nyfödd lillebror. När jag kom ner till henne fikade vi. A-B-C- D osv rabbalde hon. Ända till Ö.

Jag bara stirrade på henne.

Nu sitter jag här och andas.

Nuuu är det kväll. Vila.

Frid.  

Tror du på Slumpen?

Jag undrar ibland om det inte är så att det finns en högre makt, en karma eller vad tusan man nu vill kalla det.

Ibland är det bara för konstigt för att bara vara.

Ödet- säger en del.

Varför var jag just där när just det hände?

Det är så mycket vi inte förstår.

Jag tänker mig ibland att livet är som en skogsväg. Om jag kom hundra meter, rätt upp, skulle jag förstå min väg, men jag är ju nere på marken och ser inte allt från något annat perspektiv än mitt eget, lilla. Jag förstår inte alltid den där uppförsbacken eller de där taggarna som sticker ut från vägkanten. Taggarna på rosen som i sig är så vacker. Förstår dem inte mer än att det är så livet ser ut.

Det är ingen jämn järnvägsräls- det är inte det som är livet.

Vi är bara människor; inte så stora som vi själva tycker. Ibland. Ibland blåser vi upp oss. Oss själva och våra små problem. Ibland är det förvisso bra att vara lite uppblåst, hehe!!! :-) Man måste själv få tycka att man är alldeles fantastisk emellanåt, vare sig det är sant eller inte, för att orka vidare.

Jag säger som Ferlin. "Kejsarens papegoja- han talar ett finare språk än krukmakare... vad-han-nu-hette, men han är bara en liten papegoja i alla fall"

Inget mer, inget mindre.

Med detta intet sagt att Du inte är betydelsefull, just som den person Du är!

Skrev just ett tacksamt sms till Någon som hjälpt mig till en nivå i livet jag inte trodde var möjlig!

Vad glad jag är...

Undrar hur mitt liv sett ut om jag inte valt den här vägen?

Så samlar vi våra tankar (vi= jag å mina löss) och gör ett avslut på dagen. Perfekt vid lilla Bloggen.

Ruskigt snöoväder i Karlstad  (nej, inte ruskigt; normalt) har vi trotsat och gett oss ut på vägen men allt gick lyckligtvis bra. Mysigt med lite snö, hoppas allt går bra för alla nära och kära i trafiken, hönsmamma blir orolig nu. =(

Jag har haft mycket i helgen och avslutat den med lite lektionsplanering.

Vad är väl en kväll vid TV:n? :/

(Eller en bal i slottet...)

Bättre än så här blir det inte.

... med förhoppning om frid...

Jag har alltid haft svårt för folk som inte förstår skillnaden mellan att vara ärlig och oförskämd- ända sedan jag var ung. (Yngre:-) Minns varenda liten förolämpning, haha, hoppas inte folk är lika hårda tillbaka!!! ;/ (Jag är säkert inte felfri själv...)

Ärlighet uppskattas så klart i de flesta sammanhang. I stället för ett förljuget "Heeej vännen, kram fiiiina Du" till någon man inte gillar kan man nog lika gärna hålla munnen stängd. När man i nästa andetag baktalar "fiiiina vännen." Urk. Med detta inget sagt att man inte uppskattar uppmuntrande ord från verkliga vänner. Det där känner man ganska snabbt.

Men förljugenhet- spela upp ett spel för galleriet... Det stinker... riktigt ruttet. Det är inte alls den typen av ärlighet jag menar. Eller oärlighet. Eller svaghet, kanske. Bristande förmåga i att stå för vad man tycker. Så man flyter bara med. Följer strömmen och lyssnar in hur man "ska" tycka. Sedan tycker man "som man ska". Så man inte tycker fel.

Men det är en viss skillnad på ärlighet och oförskämdhet.

En del tycks inte förstå denna skillnad. Man måste inte säga till en person man möter att den har stora päronformade öron bara för att man tycker så. "Ärlighet är ju bra- det uppskattas, så jag var tvungen att säga det till honom. Han vet säkert inte om det själv, om inte annat tycker han nog, han med de fula öronen, att jag är cool, som törs säga vad jag tycker."

Att säga allt man tänker - det måste ju vara detsamma som att vara ärlig. Eller?

Barn gör så. Mycket små barn, som inte lärt sig läsa av de sociala koderna ännu.

Och en del vuxna. Och jag blir bara så trött. Jag stötte på en sådan härom dagen. Suck...

Jag kan säga att jag från hjärtat avskyr när människor kommenterar andra människors utséende på ett negativt eller kränkade sätt, vare sig det är rätt upp i ansiktet på personen i fråga, eller någon annanstans. 

I min värld gör inte vuxna så. Usch.

Jag ser ingen anledning med att amatörblogga om något som skrivs om över allt för just det tillfället av proffsjournalister, utan jag har istället mina egna små ämnen, men det här kan jag bara inte låta bli att ta upp. Jag väljer att sprida några väl valda ord om honom (det talas om just nu) av Göran Hägglund och Alf Svensson.

En av våra största har gått ur tiden.

  Nelson Mandela (behöver knappast någon presentation)

Nelson Mandela dog fridfullt i hemmet i Johannesburg under torsdagen. Han saknas en hel värld.
– Han stod upp för mänsklig värdighet mot apartheidregimens vedervärdiga förtryck. Ödmjuk inför och inriktad på försoning i stället för hämnd. En förebild, säger Göran Hägglund.
Alf Svensson berättar om när Nelson Mandela kom till kristdemokraternas möte i Stockholm.

Jag är absolut ingen socialist men den här texten är så stark så jag gråter varje gång jag hör den, haha!!! =)

Jag tänker inte på det politiska budskapet nu, utan det mänskliga.

Afzelius har gjort sååå mycket bra, tycker jag.

"De ser nog att man är utlänning, men man är som en hedersgäst.

Här talar man med varandra och ser varann in i ögonen.

Jag tänker på hur vi har det där hemma"

Verkligen.