I min släkt fanns inte många barn så när jag var tio år och fick en liten kusin blev han hemskt uppskattad. Lille Johan. Som tjej, i just den åldern, var man dessutom galen i bebisar... åtminstone var jag det. Jag älskade att bara dra honom i vagnen; det kändes så vuxet, som om jag var en liten mamma, som man hade tränat som pytteliten med barnvagnar och sedan, plötsligt, fick man den stora äran att dra en livs levande krabat i en RIKTIG barnvagn.

Johan växte upp till en sympatisk grabb- utan något alls ont i sig. Jag älskade hela tiden min lille kusin, också när han blev en stor karl. För mig var han fortarande Lillkusinen.

Vår lille Johan skulle ha fyllt 30 idag, vi skulle med all sannolikhet haft kalas nu i dagarna.

Men livet blir inte alltid som man tänkt sig; det är skört och långt ifrån rättvist.

För det här livet finns inga garantier och tyvärr blir det inget kalas för Johan den 13 november. Inte i år eller något annat år heller för den delen.

Min kusin lever inte längre, han fick inte ens fylla 29.

Men jag tänker på dig, Johan...

Vi som finns kvar tänker alla på Dig idag. Och vi saknar dig. Mycket.

Minnena kommer alltid finnas kvar- minnena bär jag alltid med mig.

... Och jag undrar så var ni är nu? Du, din lika högt älskade far och din farmor?

Vart tog ni vägen? Din far som skojade med mig när vi pratade om döden... om att jag oftast går klädd i svart. Då, som nu... som jag alltid gjort. (Det säger väl en del om mig och min positiva livsfilosofi!!!) Vi skrattade och undrade vart jag skulle hamna då... om jag inte var klädd i det där likvita som döda sätts på... om jag skulle ligga där i min kista en dag, som vanligt klädd i svart?

Tänk att ni redan vet.

 

sara

14 november 2014 01:42

Jobbar natt jag..... SÅååååå himla trött ska du veta!<3 så sorgligt vännen <3 du vart så otursförföljd under en tidsperiod. Nu förtjänar du lycka vackra bea :D kram sara

Beatrice F Wik

14 november 2014 17:20

Natt skulle jag VILJA jobba. Jag är nattuggla, jag... =)

Tack min vän.
Ja, nu förtjänar jag lycka, det tycker jag med. Mycket kan man inte styra över men till stor del är man nog sin egen lyckas smed. Vi bygger vårt liv och sår det vi skördar.
Men döden rår vi ju inte på... ;/

lycka till dig med =)
Kram

 

Annie

14 november 2014 12:54

Fint skrivet Bea<3

Hur är det med dig?

Stor kram från din vän!*

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

14 november 2014 17:16

Tack du fina.
Det är bra men jag är trött av mörkret.
Stor kram tillbaka från DIN vän

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...