Nu blir allt genast lite lättare, tycker jag.

När julpyntet kommer fram. Det blir så stämningsfullt.

Julmånaden är hemskt trevlig om man lägger allt på en lagom nivå, och inte stressar ihjäl sig.

Som mamma har man ju gjort det några gånger. Sprungit sig igenom december, vilket säkerligen bara varit tröttsamt för barnen också, med en stressad mamma. Det måste ju vara bra mycket roligare med en glad?

Så alla kvinnor (för det är nog mest vi kvinnor som lägger detta på vår lott): Stressa ner!!!

Omgivningens förväntningar kan mycket väl trissa upp- då gäller det att vara stark! Stå emot. Det var nog den starkaste triggern för mig; Vad omgivningen förväntade sig. Eller vad man trodde att omgivningen förväntade sig. När det var som värst avskydde jag julen, längtade efter att allt bara skulle vara över när jag stod där i pepparkaksröran och skulle baka det ena efter det andra samtidigt som jag försökte storstäda fast tankarna i själva verket kretsade kring skolbarnens betyg som alltid sätts runt lucia. Och alla tomtedräkter, lucianattlinnen och olika firanden hängde som i klasar efter mig...

Fy f-n, vilken tid!

Men nu... blir det andra bullar, jag bara vägrar hetsen, för nu ska min familj må bra!

Vi är bortbjudna på jul i år, vilket känns helt fantastiskt. Julfirandet har tidigare skett i mitt hus, men nu bara ääälskar jag min kära moster med man som tar sig an detta i år!

I år ska julen bara bli myyysig- och inget annat. Det har jag bestämt.

Och jag har lovat mig själv att den dagen mina barn får ungar tänker JAG vara den som tar hand om julfirandet. De allra flesta barnfamiljer har nog sin mest stressiga tid (i alla fall mammorna och papporna) runt jul och att då stå där med julmat för släkten OCKSÅ känns inget annat än jobbigt. När släkten väl gått hem har man i det närmaste fallit ihop i en hög av ren utmattning efter en hel megahektisk månad.

I alla fall har jag det.