Jag kan inte påstå att jag mår bra. Jag är sliten.

Vill bara ha en chans att andas.

Men det var ingen som lovade att det skulle bli lätt.

Höstmörkret sluter sig allt tätare om oss nu.

Den här tiden tycker jag är ganska mysig. Tiden som alla avskyr; Halloween. Fast det händer något med oss i det här mörkret. I alla fall med mig. Vi måste ju vara menade att leva efter solen- nu ska vi trappa ner, lugna tempot.

Men vi kör på i samma fart. Ersätter solljuset med lampor.

Tre år sedan.. kan det ha varit imorgon? Nej, det var den 27 oktober 2010. Möte med Klarahälsan- läkaren beslutade att långtidssjukskriva mig för utmattning.

Tiden som följde därpå var fruktansvärd. Jag har aldrig någonsin varit så under isen. De sade att jag var "annorlunda" på det där mötet. Att det märktes att jag var sjuk. Det var min kropp, men ändå inte jag. Jag satt ihopkurad och läkaren sa att jag var "skör". Bräcklig som en porslinsdocka.

Jag tänker mycket på den här tiden. Tiden som förändrade allt, som förändrade mig.

... men jag gör det ändå. Det är mycket man inte ska.

Jag är riktigt sliten nu, pga diverse anledningar. Önskar att jag kunde få ta in på SPA någonstans. Bara vara, ta hand om mig själv. Få massage, bara få promenera omkring, träna, få manikyr, göra mig vacker. Som det är nu liknar jag mest en urvattnad disktrasa.

Men så är det väl att vara mamma, antar jag.

Alla mina katthonor har liknat urvattnade disktrasor de med när de haft kattkullar. De tar sist för sig av maten, samtidigt som de diar, vilket resulterar i att de blir så magra att man måste hålla ett extra öga på dem. Ge dem mat när ingen annan av katterna är med, då de släpper de andra före.

Dagge (vår hane) ser alltid till att han blir mätt först av alla.  Han var rolig när han var pappa; morrade åt sina små ungar när de på stapplande ben rultade iväg till matskålen- han var väl rädd att de skulle käka upp hans mat :-). Detta medan katthonan står bredvid och äter först när hon sett till att alla ungar fått sitt.

Usch, nu vet jag att jag är kategoriserande.

Kom ihåg att männsikor inte är katter!!! =)

...Fast det där med urvattnad disktrasa går nog igen hos alla hondjur med kullar av diverse slag.

Och missförstå mig nu inte: Jag älskar mina barn över allt annat i världen.

Så suveränt skrivet!

Hittade nedanstående på "Terapisnack". Någon terapeut som besvarade frågor, och i detta fall handlade det om ångest. Jag har själv lidit av stark och kraftig ångest. "Vanlig" ångest och dessutom panikångest.

Jag har haft fobier (tvångstankar), som jag för tillfället inte heller lider av.

Mina vanligaste tvångstankar rörde renlighet. Jag klarade inte av att inte duscha varje dag, ex. vis. Fick jag inte duscha, kunde jag heller inte sova, och jag inbillade mig att jag då fick klåda över hela kroppen. En annan renlighetsfobi var sängen. Jag bytte under en period sängkläder varje dag för det kändes som om jag hade löss och ohyra i sängen om jag sov med smutsiga sängkläder.

Men jag har (med handledning) lärt mig bemästra ångesten (pepper, peppar..). Utan ångestdämpande medicin tror jag att jag nu mera lärt mig hantera den.

Väldigt bra skrivet, alltså, nedan:

"Ångesten är som en vampyr som dör när den kommer fram i solljuset. Så länge det är mörkt kan den härja och skrämma livet ur en men den är egentligen feg och svag och dör när den kommer fram i solljuset. Sitt lugn och öppna bara dörren till ljuset så dör den. Ditt lugn är solljuset som tar kål på vampyren. Den är bara som ett spöke som kommer med tomma hot, låt den hota men den kan ingenting göra egentligen, det är bara tomma hot. Ett spöke ser farligt ut och kan skrämmas, men det är ju bara luft. Luft kan inte skada någon. Spöket bara slinker iväg med "svansen mellan benen" om man konfronterar det och säger "ja, men gör nåt då, du som är så bra på att hotas, GÖR NÅT DÅ!". Spöket säger "tänkte inte på det!" och flyr skamset iväg.

Låt ångesten få komma, konfrontera och acceptera den. Du är stark. Du kan klara av den. Den ska inte få styra ditt liv, du ska styra ditt liv."

Man borde väl sova, när natten faller på... Men det är så skönt att bara vila i tystnaden. Höra klockan ticka och veta att det är söndag imorgon. Vilodag.

Jag har ägnat dagen åt diverse sociala aktiviteter, inte många måsten idag. Skönt.

Äntligen har jag fått tid att i lugn och ro bara tjejsnacka med fina väninnan Lotta över en megalatte.

Och så har jag blivit friserad i lördagskvällen av världens i särklass sötaste lilla frissa: Wilma.

Och vi har lärt pappa Staffan hur man gör en balettknut.

Han ska skriva upp det på en lapp!!! ;-)

“You are the master of your destiny.

You can influence, direct and control your own environment.

You can make your life what you want it to be.”

När min dotter kommer ut ur duschen i morgonrock med sitt långa, burriga, mörka hår kan jag bara inte låta bli att tänka på Julia Roberts. (Hon är lång och smal, också, för övrigt!!!)

Så där, jättelika är de... i morgonrocken... ser min Elli ut just nu. :-)

Vilken smörig härlig låt.

Den här filmen såg jag (och AAAALLA andra) när jag var ung. Oooo, Richard Gere... så stilig. Å nu när jag såg honom upptäckte jag att han börjar bli gammal. Tragiskt bara att lika många år se'n sist, måste det ju gått för mig. :// (Eller? Vore ologiskt om tiden stannat och jag fortfarande är lika ung som då, på 80-talet...) Deprimerande, hmm...

Råkade komma över lite värmländsk rockabilly... och jag är riktigt impad!

Wild Rooster

Wild Rooster are:
Stefan Jägermyr - Lead Vocals, Rhythm Guitar
Kim Amberg - Lead Guitar
David Sundqvist - Drums
Lars Wermlund - Bass