Nyval.

I mitt jobb tjatar jag mig torr i halsen om händelser som val och nyval... så det är inte så mycket jag känner för att dra upp här. Historisk händelse, Löfven, mars, 1958 senast, Sverigedemokraterna. Bla bla bla...

Så där står jag och mässar och vinner förhoppningsvis lite intresse någonstans. Ny klass- samma historia igen.

Det är inte så att jag inte finner ämnet intressant, tvärtom, men här är jag ingen SO-lärare utan bara jag. Bara Bea.

(Hahah, jag är så rolig!!! =) Försökte skoja med min kollega idag: Vad då nyval... Vad menar du för val nu?
I mitt jobb skulle det i det närmaste vara tjänstefel att bomma något dylikt och jag roas alltid av människors ansiktuttryck, den där sekunden innan de fattar att man skämtar. "Är hon helt blåst eller???")

Så jag väljer att inte skriva om valet här och nu, även om det känns som om man är helt missanpassad som bloggerska om man inte skriver om det. Totalt verklighetsfrånvarande!!! =) Asocial, samhällsfrånvänd...

Fast jag skriver förresten sällan om aktuella händelser här över huvud taget och jag har faktiskt en tanke med detta. Det alla läser om på vart enda löp känns inte särskilt konstruktivt för en amatörskribent som undertecknad att dra upp. Det finnas andra som gör det så mycket bättre.

Här finns istället mina små tankar- min lilla värld och jag skriver enbart för att roa mig. Eller inte enbart. Jag har ett till syfte: När jag väl skriver mina noveller som jag säljer håller jag flytet i språket uppe tack vare det här jag gör just nu. Det går mycket fortare att skriva när jag håller på, hela tiden.

Jag orkar inte ens ha en massa "bloggvänner" längre som jag hade innan min bloggpaus för ett par år sedan. Då hade jag en hel drös länkar till olika bloggar, som jag läste kontinuerligt, och vännerna läste tillbaka- och kommenterade. Trevligt, men nu har jag bara ett par stycken, hinner inte med att läsa så många fler. Så som mitt liv ser ut idag hinner jag tyvärr inte med allt jag egentligen skulle vilja- det är bara att acceptera.

Men de jag har som "bloggvänner" (se länkar) läser jag och uppskattar högt!

Och jag är tacksam att Ni fina läser beabloggar!

Hela det är förresten jag i ett nötskal.

Min metamorfos, förändringen, i samband med min sjukdomsperiod. Innan dess hade jag gott om "kompisar" åt alla håll. Nu har jag också en massa trevliga bekanta men det jag verkligen värdesätter är mina få, riktiga, trofasta, nära vänner. De som verkligen finns där också när det går åt skogen.