Jag har inte haft någon inspiration att skriva den senaste tiden pga att jag varit ur form.

Kan dock berätta något lustigt för alla viktsfixerade. Själv vägrar jag bantning. Jag är däremot mån om att min kropp ska vara i gott skick- med anledning av att jag vill klara av livet och alla motgångar och uppförsbackar, men har jag storlek 34 eler 40- det är av sekundär betydelse. Fem-två, LHCF och hela faderullan, det får ni hålla på med om ni vill. Det är säkert hälsosamt så det är nog bra.

Men min kropp följer med mig i mitt humör och när jag mår bra blir jag rund såklart- även om jag tränar och står i; jag får aptit på livet, helt enkelt. Då är jag ärligt talat lite tacksam över att jag kan lägga på hullet- jag har haft perioder av depression, då jag varit underviktig.

Nu har hela jag hamnat i en svacka och vägde mig därför förra helgen. Jag brukar aldrig ens väga mig annars.  Men jag vägde mig igen idag och har gått ner 2,5 kilo- bara på en vecka. Uppenbarligen har jag inte aptit på livet just nu. Har också (till viss del) fått tillbaka eksemen på kroppen, som jag får när jag inte känner mig i fas.

En parantes på tal om eksem: Jag ska väl inte lämna ut andra människor på min blogg, men det här rör en anonym person så jag bara måste berätta om den lägsta kommentar jag tror jag fått som vuxen- den rörde nämligen just mina eksem. En annan vuxen männsika- som kände ilska gentemot mig, och hade för avsikt att göra mig ledsen påtalade vid ett ilskeutbrott att jag "har eksem som kliar".

Som om kommentaren skulle göra mig ledsen; det är ju som det är, liksom...

Jag får eksem vid stress, hello??? Vad göra åt det förutom smörja in mig? 

Ungefär som att säga till en annan människa att den är tjock, eller: "Du har glasögon, du- då har du fel på din syn, minsann". Så lågt att det inte ens kan kommenteras. Man känner egentligen bara empati för den stackare som säger det, som inte förstår bättre. Men säger man det till personen i fråga: "Jag känner empati för dig för att du inte förstår bättre, utan fäller sådana kommentarer. Jag kanske skulle handleda dig i hur man beter sig när man är vuxen, så du inte skämmer ut dig ännu mer" blir det ju bara ännu värre. Bättre att bara hålla tyst.

Tillbaka till tråden:

Det skadar mig inte alls att gå ner i vikt, jag är lilla rultan, jag, men det är så ironiskt, min kropp kör en egen bantningskur emellanåt- så jag står över det där med fasta på eget initiativ.

Det där sköter min kropp själv.

Tror över lag att vi mår bäst då vi låter allt vara så naturligt som möjligt, utan så mycket krångel utifrån. Naturen måste väl ändå ha fixat våra kroppar på allra bästa sätt- av sig själv?

Nu hade naturen förvisso ingen aning om att vi skulle konstruera vårt eget samhälle, där vi inte behöver jaga vår mat (därför kickar vi på rörelse), utan vi kan bara gå och köpa hur mycket sötsaker som helst och sedan sitta stilla på våra rumpor.

Så till viss del måste vi väl kompensera det här, men bör ändå veta att vi faktiskt äter av en enda anledning: för att kunna leva.

Inte tvärtom.