Jag har hört att folk undrar hur det är med mig när jag är sjukskriven- denna vecka ut.

(...hoppas jag; alltså att det inte blir längre.)

Jag är trött och fryser, har lite småont i kroppen, men är vid gott mod- har inte tappat humöret.

Saknar dock alla befriande skratt när jag går hemma.

Jag går inte och skrattar för mig själv på dagarna; där går gränsen! =)

Men jag har barn som har begåvats med en ganska stor portion humor, så vi har roligt emellanåt.

Saknar lite galenskaper, inkorrekta, tokiga människor ... som jag.

Kakan söker sin maka =)

Jag tänker ofta på "Han är å bajser"- en gammal kamrat... 

(Det där var ett svar jag fick av en kollega när jag frågade efter någon och hon tyckte jag behövde muntras upp. Jag glömmer aldrig uppsynen på den här stackars mannen jag frågade efter när han kom gående till sitt rum: "Hörde att du var å bajsa?") Ja, hon var så härlig. Intelligent och duktig, den här kollegan, men kunde säga saker som man helt enkelt bara dooog av när man hörde. Det icke-förväntade svaret i en stel miljö. Stämningshöjande. Absolut min typ av humor. (Fast det måste ju vara "rätt" personer inblandade och "rätt" miljö (Passar kanske inte på föräldramötet.... Varning, alltså: Don't try this at home!)

En man jag känner sa vid ett tillfälle "Så där törs jag inte göra, för då kanske folk tror att jag har psykiska problem".

???

Kan tillägga att den mannen och jag aldrig kom varann jättenära.

"Vad då psykiska problem!?", tänkte jag. Jag har fullt av psykiska åkommor, inte så jättefarligt just nu, men det har varit riktigt jobbigt tidvis tidigare i mitt liv. Hualigen- när det varit som värst och ångesten och sömnlösheten bitit i-  då har det inte varit någon barnlek, det ska gudarna veta! Men det har jag skrivit om så många gånger, så det hoppar jag just nu. (Jag har däremot ingen psykisk sjukdom eller störning, men hade jag haft det hade det inte varit något jag bett om att få heller, för den delen) och vem f-n bryr sig om utifall "folk" tror att man har psykiska problem?! Det är ju ändå deras sak och folk får tro precis som de vill, det viktiga är ju att man själv mår så bra som möjligt- och får slippa problemen.

Det är tråkigt med människor som lägger stor vikt vid vad andra människor tycker och tänker, tycker jag (men som sagt: jag är ju inget facit) för det hämmar ganska mycket. Bättre att försöka vara som man är. (När man nu inte blev "som man skulle")  :)

Ni vet... världen är full av dåliga kopior, men bara ett original av varje.

Låt oss vara som vi är i möjligaste mån. Åtminstone försöka så gott det någonsin går att inte göra någon annan människa illa, men att lägga värdefull energi på att undra vad andra människor tror och tycker och tycker om en... ja, det är väl ändå överkurs, när livet är så hektiskt som det faktiskt redan är.