Ska försöka fortsätta med mitt positiva tänk (Se nedan).

Jag hoppas dock att jag med det jag skriver kan få någon enda människa att tänka till; även om jag lovat mig själv att inte bli bitter. Det här med orättvisan beträffande könsfördelning är ju trots allt uppenbarligen ett problem i vissa sammanhang.

Något vi åtminstone borde fundera på och jag är glad, om jag bara fått EN enda människa att börja tänka lite.

Jag har nu, under de här dagarna som jag gått hemma, vänt in och ut på min livssituation, som många gånger är hemskt stressig (antagligen som många andra människors).

Men bara att bli sedd; att få ett uppmuntrande ord på vägen betyder så otroligt mycket.

Att veta att det man kämpar med och för märks.

Jag har valt att leva ensam med barnen så med gifta 80 %-arbetande kvinnor kan jag inte jämföra mig. Att vara två vuxna hemma är så klart en helt annan femma: Den ene kan hämta på träning medan den andre lagar mat. Den ene är läxhjälp medan den andre städar. Så är det, men det är som sagt ett val jag själv gjort så där säger jag inte ett ord.

Däremot; när jag jämför mig själv med män i samma sits som min skevar det- och det stör mig.

Nog tjatat om det. Imorgon ska jag i alla fall till min läkare igen, och vi får väl se vad hon har att säga om min hälsa. ;)

Nu måste jag lämna den där bittra klagomusen bakom mig.

Hej då Bitterhmhm.

Det hjälper ju föga att tycka synd om sig själv- tycka att man dragit en nitlott (som är kvinna). Vare sig jag dragit en nitlott eller inte är det ju den här lotten jag har på fickan.

Jag tycker inte att livet är rättvist; jag tror det är enklare att vara man, men vad ska jag göra åt det? Förändra samhällets värderingar eller kanske byta kön? Gå till läkaren och säga att: "Å, det är så förargligt, jag har verkligen dragit en nitlott beträffande könsfördelningen. Operera om mig till karl."

=) Jag skulle bli en alldeles utmärkt karl, tror jag. Homosexuell eftersom jag inte på några villkors vis kan se en kvinna som ett sexobjekt. Tuttarna har hon för att amma barn och resten tänker jag inte gå in på. Kvinnor är söta och snälla men till för att ha som väninnor och inget annat. Jag skulle aldrig vilja ha ett intimt förfållande med en kvinna; vi är för krångliga, hormonstinna och neej... det skulle aldrig gå.

Det senare var ett skämt, men det var roligt att leka med tanken.

Jag inser dock att jag måste tänka positivt. Lämna alla negativa tankar bakom mig och gå. Framåt. :-)