Det är mycket skönt att bara få gå och skrota.

Så välbehövligt.

Och så underbart skönt att barnen blivit så stora att man slipper stå där med pepparkaksdeg och lussebullsbak.

Been there- done that. Massor med gånger. Julbak.

Julen blev för mig, under en period, en enda stor stress. Och jag avskydde den där julen.

Så illa, att det skulle bli ett tvång av alltihop. Ett tvång som inte var det minsta roligt; när jag gick på julledighet längtade jag många gånger eftar att det skulle vara januari, så skiten var över.

När man gjort detta bak, måste man ju nu för tiden komma ihåg att lägga ut dreten (som vi säger här i Värmland) på Facebook också- så att alla kan se vilken duktig människa man är. Snark. ZZZzzzZZZ.

Gärna med bilder på alla bakverk och maträtter man gör- för uppenbarligen gör man dem inte för sig själv, eftersom man fotograferar dem- utan för omvärlden. Eller, jag kanske har fel.

Jag går just nu här och skrotar.

Jag har en mycket skön lördag.

... prick midnatt, efter en fullfräsig fredag.

Enastående.