Det har inte varit någon rolig dag idag. Egentligen helt utan orsak, är bara neg, neg, negativ. Trött, seg. Känner mig sliten. Det känns som om tiden aldrig riktigt räcker till. Det går i ett, frå bittida möra te sena kvällen. Önskar mig mera tid.... (Ja, jag vet; tid är egentligen det enda vi har, det gäller bara att hushålla med den.) Det gäller att prioritera. Vad är viktigast? Försök sedan att låta allt det andra va'. Men det är svårt. Det finns så mycket man skulle vilja göra, men inte hinner med.

Lyckligtvis har jag lyckats ta mig ett kliv ifrån min ungdoms/småbarnsmorstidens "präktighet." Som ung mamma ville man baka. Laga maten från grunden. Ambitionen / målet (lyckades förvisso så där) var ett tip top-hem.

Joo, det är ju en fin tanke. Numera har jag insett att "bästa mamman" inte är den som alltid har hemmet kliniskt rent. Bullarna kan lika gärna vara köpta på Coop och falukorv och snabbmakaroner duger alldeles utmärkt som käk. Det finns nog det som är viktigare än så. Närvaro. Värme/kärlek. Förståelse. Att finnas där, visa intresse. Att ta sig tid, trots att man i själva verket är stressad upp till hårfästet. Sitta och samtala kring middagsbordet (trots att maten inte innehåller kostcirkelns alla ett hundra delar). Lyssna. Åter igen värme... Bli arg och ledsen ibland, men förklara att så är livet. Be om ursäkt när man betett sig illa. Visa respekt för Barnet som person. Och ännu lite Kärlek och värme. Berömma, uppmuntra...

Vet inte om jag har rätt, men det är i alla fall min personliga teori.

Så du, Morsan; Take it easy. Det viktigaste för barnet är att Du mår bra, lyssnar, tar dig tid  och bryr dig. Visar kärlek. Sedan kan du nog med gott samvete köpa dina kanelbullar på Coop och hoppa över dammningen en dag.