Inget särskilt har hänt idag. Fortfarande inte helt hundra procent kry, känner mig surtrött och kommer snart hoppa i säng.

Imorgon fyller Prinsen av sand, dvs min grabb, 9 år.    

Eller rättare sagt idag; fredagen har ju redan hunnit övergå till lördag.

Gissa om han haft svårt att komma till ro ikväll!?!

Jag får ju naturligtvis inte glömma polarn Leif som också har födelsedag imorgon. En tredje vän tyckte att jag skulle köpa en Gummipuppe åt honom :) Det tyckte jag var kul, jag gillar det där ordet!!! En Gummipuppe är en gummidocka och då kan man ju tro att Leif är en pervers man, men så är inte alls fallet. Han är gammal (kanske inte så gammal, utan snarare före detta) yrkesmilitär, och de använde tydligen sådana i militära övningar.

Grattis i alla fall gamle Polarn, jag kommer under novemberlovet med kladdkaka och Gummipuppe!!!

Hoppas förresten att du vill ha kladdkaka. Gabbe har beställt kladdkaka till sin födelsedag och jag drar alla 17:e oktober-barn över en kam. Kladdkaka blir det för er, grabbar!

Jag kan verkligen inte fatta att det gått hela 9 år sedan den där lille spjuvern kom till världen. Han kom ut som en liten pil: När jag kom till BB ville jag ha epiduralbedövning. Jag blev undersökt och det visade sig att jag nästan var helt öppen. " Du hinner inte med någon bedövning. Den kommer inte att hinna verka innan bebisen är ute."

 Så det blev till att kämpa på helt naturellt, och det gick det med. Fast jag må ju säga att jag upplevt behagligare saker i mitt liv: Jag minns att när förlossningsvärkarna tog i som värst vitnade liksom mitt synfält; förmodligen förvreds hela min verklighetsuppfattning av den kraftiga smärtan. Jag tittade på klockan och hade svårt att se den: 09.15 Då övergick förlossninssmärtorna i krystvärkar och när barnmorskan drog fram den där hemska ställningen som man ska placera benen på skrek jag i högan sky. Den där ställningen förknippade jag med smärtan från Elinors födelse och det hela slutade med att barnmorska fick rulla tillbaka ställningen och jag födde istället liggande på sidan.

Av panik för den starka smärtan höll jag ihop benen och ville inte alls lyssna på barnmorskan som mycket tålmodigt och pedagogiskt om och om igen förklarade att "om du håller ihop benen kommer inte barnet ut."

På något konstigt vis lyckade jag ändå trycka ut Gabbe, helt utan bedövning och snabbt gick det; krystvärkarna tog 13 minuter. Han var ute stax före 9.30 Bara en timme och 45 minuter efter att vi kommit till BB. Så jag ska nog inte klaga. Har hört talas om kvinnor som legat i förlossningsvärkar i upp till 48 timmar; då kan man ju börja tala om plåga...

När han kom ut blev jag för övrigt så förvånad över att "hon hade en snopp." Jag var sååå säker på att det var en liten donna som låg där inne och sparkade, så när jag lyfte upp "henne" och såg att hon var utrustad med ett manligt paket blev jag riktigt förvirrad. "Vilken j-a otur, Bruden!!! Du föddes med ett manligt utséende (Gabbe såg verkligen ut som en riktig gubbe som bebis) och snopp! Vad har gått fel?!;)

Det är faktiskt sant. De första sekunderna, förvirrad av smärta och endorfiner, trodde jag att jag fått en dotter med snopp... Sedan förstod jag att jag blivit mor till den finaste killen i världen.

God Natt Världen.