En av mina vänner undrade vart jag tagit vägen på bloggen. Vår stationära dator är inlämnad för att den krånglar- Mannen har dock en egen bärbar, vilken jag skriver ifrån nu, men han ser den som sin ägodel, så därför får söta lilla hustrun vara så god och vänta på att Mannen är färdig med sin lilla bärbara. Ikväll har den gode Mannen spelat poker på lilla bärbara, men nyss gick han till sängs. Då passar jag på att skriva...

Nattugglan är på plats.

Vill spinna vidare på mitt förra inlägg, som jag skrev under vredesmod. Jag var på uruselt humör, PMS:ig och tyckte att livets karusell rör sig alldeles för fort. Dygnet är för kort för mig, tycker jag. Det går i ett, från tidig morgon till sen kväll. Det finns så mycket jag vill göra, men inte hinner med. Därför måste jag prioritera. "Köpta bullar från Coop" skrev jag, duger precis lika bra som hembakta. En drös Donnor fick jag bakom mig i den åsikten, men något jag fann intressant var att en av mina manlige läsare, "Gubbfan", starkt och tydligt motiverade sin åsikt om att hembakt ändå är bäst. Doften, känslan...

Gubbfan, du har gjort mig sugen på att baka igen. Min egen man har aldrig varit så överförtjust i det här med dofter osv, som du beskriver. Ofta har jag bakat och känt att det inte blivit så uppskattat som du beskrivit det. Hade min man satt ord på din känsla för nybakt bröd, sockerkaka o dyl, hade jag förmodligen bakat som besatt.

Mycket intressant, det du skrivit, framför allt ur ett psykologiskt perspekiv.

Mina barn har naturligtvis uppskattat mitt hembakta (särskilt kolakakor, jag är specialist på sådana). Men jag har inte hört dylika dina, uppskattande kommentarer från Mannen. Vad synd. Tänk om han visste hur enkelt det är att få kvinnor dit man vill...

Sedan måste jag väl erkänna att det också är en fråga om tid. Dygnet har 24 timmar och här ska mycket rymmas. Jobb, motion, sömn (dock inte min grej, här misslyckas jag totalt!), tvätt, strykning, vänner och väninnor, sköta hemmet med städning, disk, mat och hela köret samt framför allt ta hand om barnen. Förhöra läxor, intressera sig. Här lägger jag min allra största tyngd. Jag vill ge mina barn allt jag någonsin kan (jaa, vilken förälder vill väl inte det?!). Hittills känner jag mig faktiskt ganska nöjd med det jobb jag gjort. Båda ligger på hög nivå, såväl socialt som kuskapsmässigt.

Återigen får jag lov att säga, Gubbfan, att du är otroligt duktig på att framföra dina argunent. Imorgon är det söndag; ledig tid. Det får nog bli en sockerkaka med vanijsmak. Tänk om du kunde undervisa de yngre männen om hur man gör... för att få kvinnor dit man vill... psykologi. Ofta en fråga om tacksamhet och uppmuntran, sätta ord på det man önskar. I min värld har många män lite svårt för detta; tala om vad du vill ha på ett positivt/ konstruktivt sätt. Och käre Man: Framför dina argument till hustrun- Fast var varsam och försiktig. Vi sätter oss på tvären om det blir en massa "måsten".  Får vi däremot höra att vår sockerkaka smakar alldeles gudomligt och att "visst är det en njutnig att baka" gör vi med största glädje tjugo sockerkakor till.

Här blev det lite äktensakapsrådgivning, det var inte alls meningen fån början...

Sov gott i natt; Gubbfan, Moffa, Leif, plus alla mina Donnor och övriga läsare som äger vänligheten att besöka min blogg.