Det här med att blogga är mycket intressant. Sedan jag lärt mig skriva har jag dokumenterat mina tankar. Har ett otal dagböcker i bokhyllan. Att skriva har hjälpt mig att sortera, gett mig terapi och nu i efterhand kan jag gå tillbaka och titta på mina tankar som 18-åring, ex vis. (Det är så roligt, kan jag säga... Lite kul att läsa om den långe, mörke, spännande, svartklädde mannen som kom att bli min make t ex.)

 Hur tänkte jag då?

Inte så annorlunda mot nu. Fast visst har man blivit äldre. Tittar tillbaka på foton och ser hur det gått nerför utséendemässigt... Men mentalt må jag säga att varje år gör oss klokare och tryggare och i slutändan är det väl ändå det som räknas?!

Usch. Nu tog ångesten över. Tiden... så kort. Snart är jag gammal och allt är över. Jag avskyr att åren går så fort!!! Livet är så mycket. Det finns så mycket jag skulle vilja göra. "Mamma, du vill så mycket" minns jag att min dotter sa' när hon var liten och det är så sant: Mamma vill så mycket. Och för mig är aldrig tiden tillräcklig. Jag vill mer!!!

Nå väl, nu kom jag ifrån ämnet (som vanligt). Jag skulle ju faktiskt skriva om hur intressant det är att blogga. Dvs skriva ner mina tankar och reflektioner, som jag tidigare gjort i dagboksform (och in i byrålådan), fast i det här läget få reflektionerna kommenterade av andra människor.

Funderade lite över mitt senaste inlägg.

Fick kommentarer som spretade... Är min övertygelse om att ont bekämpas med gott i själva verket en konflikträdsla?

Analysera dig själv nu, Bea:  Är du rädd för att bråka och tar därför den enkla vägen och säger " Må udda var jämt."

Vet faktiskt inte. Godheten kanske är en ursäkt för mig. Men jag tror inte det. Eller jag vet det. Nu i denna stund kan jag från hjärtat påstå att så inte är fallet. Jag kan vara en riktig pain in the ass om det inte faller mig i smaken. Jag har nog drivit folk mer eller mindre till vansinne med mina teorier. Det är inget jag är stolt över, men jag vet att jag kan vara skitjobbig, har haft konflikter med fd överheter som till slut sagt att "nu är du fruktansvärt envis och tjurig" (och det har jag med all sannolikhet också varit, de har haft rätt och jag fel, för jag har nog inte varit så enkel alla gånger att ha att göra med) så konflikträdsla är nog inte rätt ord.

Fast jag gillar naturligvis heller inte att bråka. Det gör nog ingen. Särskilt inte för småsaker.

Så summan av kardemumman blir alltså (högst genomtänkt) att:

Nej. Det rör sig inte om konflikträdsla, för bråka kommer jag att göra om jag känner mig överkörd och jag kommer att slå tillbaka om jag blir attackerad.

 Kanske var det fel, det jag skrev igår om att belöna ont med gott... Detta är min vilja dock, min övertygelse: "Ont skall med gott fördrivas" I vissa fall har jag lyckats, i andra inte. Sant är i alla fall att "Störst av allt är kärleken" Amor vincit omnia.

 Redan de gamla romarna brukade detta uttryck ;)

Sov sött i natt. Och tro på det goda, det ljusa, oavsett... Det måste vi.

(Tror jag :)

 

Gull-Britt

5 december 2009 12:54

Det var jag som eventuellt kunde vara konflikträdd. Inte du.
Ha en bra helg.
Kram

 

Bea

5 december 2009 14:07

Ja, men jag fick en chans att tänka till och det tyckte jag var intressant. Fast jag tror inte att du är mer konflikträdd än andra heller, Gull-Britt. Du är snarare en god och vänlig människa. Och att bråka är naturligtvis skittrist.

Jag gick i terapi för en tid sedan.
Då sa' min terapeut att jag ibland uppvisar flyktbenägenhet, dvs istället för att stanna kvar och slåss när det blir jobbigt, drar jag alldeles för enkelt vidare. Hej då, nu sticker jag. Detta måste ju i allra högsta grad vara någon form av konflikträdsla och något jag behöver jobba med.

Intressant att tänka till, dock.

Kram, Gull-Britt.

http://beabloggar.bloggplatsen.se

 

Motvalls kärringen

5 december 2009 17:48

Hej på dig
Kom in av en slump på bloggen ,och jag måste säga att det verkar finnas mycket ångest och dåligt samvete här....det kanske är lätt för mig att döma så här från sidan. Men det gäller väl att bestämma sig här i livet och antingen behålla det man har eller också göra något annat av den lilla tid vi har till låns. Jag håller med i att det gäller att se saker från den goda sidan, men nog finns det mkt dubbelmoral i vårt shopping och såpa samhälle. Mitt förslag är bit ihop eller också bryt upp och börja om

Mvh Motvalls kärringen

 

Ingrid

5 december 2009 18:03

Jag gillar dina slutrader om att kärleken är störts av allt.. det var även så min blogg hette innan jag ändrade den till " Till De Mina"... det har alltid varit mitt motto,,, eller vad man nu kallar det!!
Massa kramar till dig för att du skriver så bra!!
Ingrid

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Muppen

5 december 2009 23:09

Vi har möjligheten att välja. I bland är man tvungen att slåss, i bland inte. Jag anser att, om man kan, ska man välja sina "strider", det finns ingen anledning att spilla energi i onödan.
Jag tror att det var så vi fungerade därute på stäppen för länge sedan, vi gjorde det som stunden krävde, fly eller fäkta. Men du citatfröken? Arga katter får rivet skinn...är inte det de som ständigt är i bråk?

 

Tina

6 december 2009 12:49

*•.¸¸❤¸¸.•*
Hej vännen!! Nog är det intressant med dessa tankar & funderingar. Jag tillhör oxå den grupp som alltid skrivit dagbok. Sen vågade jag ge mig på bloggandet & inte för en sekund att jag ångrar mig.
Det jag skriver är MINA ord, MINA åsikter, MINA funderingar.... jag tycker om dig blogg för den är full med ärliga sanningar!!
Du skriver från hjärtat & skriver inte med glädje när du inte känner det utan du skriver det DU känner.
Det krävs mod för det & i mina ögon har du enormt mycket av det... MOD!!!
Jag beundrar dig & är så tacksam över att få följa dig!!!
Keep on going girl =)
Kram Tina

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com

 

lill-fia

6 december 2009 21:48

Jag instämmer med min vän Tina här ovan,det var tack vare hennes sida som jag hittade dig.Jag har varit lite orolig för att jag är för djup i mitt skrivande men ser att du liksom jag vågar gräva lite i sinnet för att finna svar.Men hur mörkt det än kan bli i bland så kan en tröst va att veta att mörker endast är avsaknad av ljus,och ljuset kommer alltid tillbaka.Tack för kloka ord..Ljus och kärlek till dig/Mia

http://www.lill-fia.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...