Fine: This is the word women use to end an argument when they are right and you need to shut up.

Nothing: This is the calm before the storm. This means something, and you should be on your toes. Arguments that begin with nothing usually end in fine.

 That's Okay: This is one of the most dangerous statements a women can make to a man. That's okay means she wants to think long and hard before deciding how and when you will pay for your mistake.

 Thanks: A woman is thanking you, do not question, or faint. Just say you're welcome. (I want to add in a clause here - This is true, unless she says 'Thanks a lot' - that is PURE sarcasm and she is not thanking you at all. DO NOT say 'you're welcome' . that will bring on a 'whatever').

Whatever: Is a woman's way of saying F-- YOU!

 Don't worry about it, I got it: Another dangerous statement, meaning this is something that a woman has told a man to do several times, but is now doing it herself.

Fann ovanstående hos min goda bloggväninna Miracle och kunde bara inte låta bli att ta dem till mig. Jag känner igen mig, hur tydligt som helst...

Kommunikationen man-kvinna kan ju ibland bli totalt helfel, vilket vi båda måste äta upp det bittra priset för.

Varför?

 Hjälp mig, vad fel det blivit för mig i en hel mängd situationer av kommunikation med dessa underliga karlar...

 Vi missförstår varandra, tolkar varandra helt åt skogen och sagan slutar med att våra tankar spretar åt totalt skilda håll. Schaaa-booom!!! Krock, kollision, helt åt skogen. För att jag håller på mitt och jag tänker inte ge vika och Du, käre man, håller också på Ditt och Du tänker inte heller ge vika och jag förstår helt enkelt inte Ditt sätt att tänka...

I ett otal situationer har jag  upplevt detta och mycket enträget kämpar jag vidare.  Gång på gång. Trots kollision.

Jag är själv mäkta imponerad över att jag fortfarande stadigt står här och hävdar min rosa lilla rätt, skall du veta, men så är jag en seg och envis liten själ...

 Jag lyckas inte riktigt, alla gånger, så förmodligen har jag en del att lära.

Alldeles underbart är det, när jag pratar med förskollärare och får höra att könsrollerna starkt undergrävs nu för tiden. Från första början.

Rosa och ljusblått.

 Du lilla, söta, bedårande flicka, som jag pratar med med ljuv stämma (annars undrar hon varför jag är så arg och aggressiv!?) och Du tuffa grabb, som aldrig gråter... 

Nej.

Anatar att jag är en relativt "kvinnlig" kvinna. Och jag krockar ganska totalt med "manliga" män.

Mycket intressant, Miracle. Hur i hela fridens namn når vi varandra utan totalkollision?