Essike dessike leken går,
livet räknar och Andersson får
mitt för bröstet en våldsam knuff
Essike dessike piff paff puff:
Petterson sviktar och famlar.
Essike dessike allt är gäck
essike dessike: Lundström väck!
Ingen vet när han ramlar.

Tåligt går döden med kratta och säck
utanför ringen och samlar.

Nils Ferlin

Varje dag, fem dagar i veckan åker jag tre mil till jobbet, drygt. Och samma sträcka hem naturligtvis.

Jag åker mellan Karlstad-Grums, över Sörmon.

Jag åker på dödens väg. På två veckor har hela fem personer dött här, i bilolyckor.

Fredagen för två veckor sedan dog en hel familj, de andra två barnen i bilen skadaes svårt.

I början av veckan som gick dog en man här, i fredags morse en ung kvinna. Senare på eftermiddagen inträffade en motorcykelolycka på samma plats, en man skadades.

Bara några minuter innan den unga kvinnan dog på den här vägen åkte jag samma väg. När olyckan skedde med den där familjen fick jag ta en annan väg hem från jobbet, olyckan hade skett under dagen och vägen var avstängd.

Liiite skrämmande.

Jag hoppas innerligt att det blir ombyggnad av denna hemska vägsträcka snart.

Det är ingen idé att skriva insändare heller, vår lokaltidninga är redan full av dem. Annars gör jag gärna det, jag har skrivit många insändare i mina dagar.

Vi vill ha en säkrare vägsträcka. Nu!!!