Äntligen lite lov- och jag är sååå övermogen för lite roligheter och lättja.

Sara... Ska vi spräcka kjolen? (Ska ni ut till helgen din lilla partypingla vill jag med... bara se folk o skratta... Känner för det sååå. Å daaaansa!!! =) )

Jag tänker fortfarande på incidenten igår med den rädda kvinnan (se nedan).

Det är så fruktansvärt fegt att ge sig på sin kvinna på ett eller annat sätt, jag blir så förbannad så jag kokar. Bara mycket ynkliga män gör det, de som kanske inte vågar säga ifrån på minsta sätt till andra- utan tar ut sin frustration där de törs, ger sig på den som borde vara det dyrbaraste som finns, usch och tvi!!!

Att ge sig på en annan gubbe i samma storlek är illa det med, men inte lika ynkligt fegt som att attackera kvinnor och barn.

Att trycka ner en annan människa psykologiskt är för övrigt minst lika bedrövligt. Vad vinner man på att få en annan människa att känna sig dålig, värdelös? Jag antar att de som gör på detta vis tror att de i relation till "den dåliga" själva anser att de framstår som bra. "Bredvid henne- den där lilla värdelösa masken- är jag helt ok. Jag måste få henne att inse att hon är dålig, så hon får upp ögonen för att jag är bra".

Eller?

Jag är ingen psykolog, men det behöver man kanske heller inte vara.

Dålig självkänsla måste i alla fall vara en stor orsak. Det och problem med att uttrycka sig i ord, åtminstone när det gäller fysiskt våld. När orden tar slut, när man inte mäktar med att säga: "Så här känner jag... för att... och konsekvenserna blir..." blir man säkert hemskt frustrerad.

Och ett kontrollbehov. Att vilja ha kontroll och så märker man att kvinnan inte gör som man tänkt. Det blir säkert också frustrerande Att inse att hon är sin egen person som ingen äger eller kan styra över annat än genom vänliga handlingar. Genom att vara vänlig kan man binda en person till sig, men att hota eller tvinga någon till kärlek... Det säger sig ju självt: DET GÅR INTE!!!

Nåväl. Jag vet inte...Det är aldrig ok i alla fall. Aldrig ok att slå till en annan människa, dra henne i armen så hårt att hon får blåmärken eller trycka in henne i en vägg.

Det finns inga ursäkter, finns ingen som är så otroligt värdelös som person att hon förtjänar att få stryk.

Jag bor i ett område som heter Kronoparken. Karlstads största stadsdel som tillika är lite ökänd. Detta rykte stör dock inte alls mig, jag är helt trygg här. Trivs jättebra. Jag har nära till skogen och mina barns far och jag har promenadavstånd till ett av min stads köpcenter.

 Men stadsdelen består av flera delar och i höghusdelen på andra sidan vägen från mitt radhuslägenhetsområde vet jag att det kan vara lite stökigt ibland.

Jag vet att det är korkat att promenera där sent på kvällen, där finns nog både det ena och det andra. Ändå gör jag det ibland, dum som jag är. Sist jag var med om något läskigt där var när jag gick genom en mörk park som ligger i centrum. Och plötsligt ser jag att det står två unga män halvgömda i dunklet och byter varor på något vis. De dök upp så hastigt i mitt synfält att jag utbrast: "Oj, vad ni skrämde mig! Det är lite läskigt här..."

"Jaa, det är det" svarade de två unga männen och log artigt.

Igår kväll hände en ny skum grej (jag känner mig lugn i att jag kan berätta om denna incidenten, då de är helt anonyma, dem det gäller- inte ens jag vet vilka de är) när jag gick i detta område. En ung tunn blondin utan ytterkläder kom som från ingenstans springande förbi mig samtidigt som hon grät och skrek: "Ring polisen" och drog tag i mig och ställde sig bakom min rygg. "Han gör mig illa" fortsatte hon mycket uppjagat och efter kvinnan kom en bra mycket äldre man springande.

Jag hade alltså, bara genom att promenera på den platsen, hamnat mitt i en fight, stod mitt emellan kvinnan som höll sig i min rygg, och den upprörde mannen. Vet inte hur jag lyckades, men jag bad mannen lugnt och stilla att lugna ner sig och efter en stund lommade han tillbaka åt det håll han kom från medan jag gick samma väg som den gråtande kvinnan (som berättade att han brukade vara våldsam när han drack) såg till att hon kom med en buss till sin vänninna och gick sedan hem.

Hoppas allt slutar gott. Jag har nada med det att göra men jag hoppas för båda deras skull att hon snarast lämnar den här mannen, att hon kliver ur sin situation med högburet huvud. Då gör hon också honom en tjänst: Hon visar gubben att det inte är ok att slå människor, vilket i sin tur förhoppningsvis leder till att han söker hjälp och tar tag i problemet. Det är ALDRIG OK med någon form av våld. Aldrig, aldrig.

Nu kommer jag att skriva om något hemskt känsligt och privat, så jag talar inte om i vilket sammanhang detta skett. Men jag har själv blivit utsatt för våld, hur- var vill jag inte nämna men man hamnar till en början i en sits då man tror att felet är ens eget. Man är en så otroligt dålig människa att man förtjänar det.

Fint, eller hur?