Jag har varit så trött, så trött idag.

Nu väntar den mysiga men något sega årstiden. Grått grått grått. En stor utmaning att hålla sig pigg! Jag kickar så rejält på solljus, och nu betalar kroppen tillbaka.

Det märks att vi i grunden bara är grottmänniskor. Vi skulle ju inte använda så här mycket tid till arbete vid den här årstiden. Nu skulle vi vila mera. Men nu är vi inte grottmänniskor längre.

Morgnarna är ju riktiga plågor. Jag klev in i kafeterian på mitt jobb i dag, där jag dricker mitt morgonkaffe, med värk i kroppen. Några killar tittade till: "Vad är det Bea?" med röster så milda att jag kunde smält av värmen och bara det gjorde mig förvisso mycket piggare. Jag visste inte att det syntes så väl... men jag har det tufft med mina morgnar.

Mina trötta morgnar... Jag får verkligen ta i för att väcka kroppen och kommer upp först med mycket möda och stort besvär. Några damer satt idag och klagade över att de vaknar allt tidigare på morgnarna som konsekvens av stigande ålder. "Vid fem" sa den ena. 

Huuu... det gäller inte mig. Evig tonåring där.

"Men gå och lägg dig i tid då korkskalle!!!". Förstår tanken. Men det går inte. Jag får vackert kliva upp igen om jag går till sängs för tidigt. Jag har verkligen inte den rythmen, har aldrig haft.