Vresig är vinden- och kölden sträng...

Jag skulle ha haft födelsedagskalas för mina båda oktoberbarn idag- men fick ställa in allt.

Gick till jobbet igår med en aggressiv halssmärta och har nu med all sannolikhet smittat halva skolan med streptokocker. Jag vet att man borde stanna hemma om man har det, inte bra att smitta andra, men efter min sjuka period för fyra år sedan då jag hade smärtor över allt och jämt och ständigt (var utbränd) har jag jättekonstig smärtkänsla.

Har svårt att avgöra hur stark smärtan är... har varit van att leva med värk; migrän, ledvärk, magont framför allt, så jag har på något konstigt vis lärt mig att leva med den, leva med att den objudet hänger sig på mig emellanåt. Jag har accepterat smärtan som en del av livet och måste många gånger jobba på och ta hand om hem och barn i alla fall. Det går att koppla bort den, genom att hålla sig sysselsatt. Inte stanna till och känna efter utan bara köra på, låtsas som om värken inte fanns. Fast det går bara till en viss grad. Är värken så kraftig så man kräks av den, som jag kan göra av min migrän, går det förstås inte att tänka bort den. Då är det inget annat att göra än att käka sin medicin och försöka sova. Sova och vakna igen endast matt.

Min kropp är inte densamma som innan jag blev sjuk och skulle jag lägga mig ner och stirra i taket varje gång jag hade ont någonstans skulle jag snart inte ha något jobb kvar, för jag har ganska ofta värk- och här hemma skulle det inte bli något gjort alls. Dessutom har jag av någon anledning rätt lågt immunförsvar och har nog med sjukdagar i alla fall. Och det är inte billigt direkt att vara sjuk.

Men jag har alltid haft lättare att hantera kroppslig smärta än själslig. Värk i kroppen kan jag leva med, den förlamande, förgörande ångesten, däremot... när den biter i med all sin kraft är jag inte kaxig.

...Så jag visste inte igår att jag hade streptokocker. Må jag inte ha smittat allt för många i min närhet!

Men idag när jag vaknade drunknade jag nästan i mitt eget svett, hade hög feber och insåg att jag var tvungen till läkare och få antibiotika, så vi fick lov att skjuta upp kalaset för mina underbara och förstående barn.

De tog ett halsprov och ja- jag har streptokocker. Jag fick min antibiotika och smittar inte längre, så nu ska allt bli bra.

I alla fall streptokockerna...