Vad roligt det är när barnen börjar bli stora!

När man drog omkring på en i vagnen och en "buse" bredvid såg men fram emot den här tiden. Att gå på stan med två småbarn lockade mig inte alls, men ibland var man ju tvungen att göra det i alla fall. Jag minns att jag tänkte, framför allt om den ena av "busarna", som är tjej, att om några år kommer du och jag att ha kul ihop. Då ska vi gå på stan, shoppa och fika och ha det riktigt trevligt tillsammans.

Och nu har den tiden kommit!

Idag har jag och min dotter haft en jättetrevlig dag på stan, med shopping, fika och många härliga skratt. Vi har ju samma intressen; älskar att titta på kläder, smink och vi skrattar jättegott tillsammans. Vi tog en skön, men alldeles för kall cykeltur ner, först till en vårdcentral i Karlstad eftersom Elinor haft huvudvärk i två veckor.

 Lugnande besked dock, efter diverse undersökningar. Det rör sig om spänningshuvudvärk. Jag snikade till mig (trots att det egentligen inte var jag som skulle undersökas, utan Elinor) ett recept på ny kortisonsalva (ingen aning om stavning, men det får ni svälja;) av vår familjeläkare för mina exem. Dessa kommer förmodligen aldrig att försvinna, trodde han. Men man kan mildra dem, med behandlingar.

 Prickar på kroppen, som kliar. Nu har man dock uppnått den ålder i livet, där man fullständigt struntar i om de ser fula ut. (Jag kan ju faktiskt inte rå för att jag fått dessa besvärliga exem. Stör de någon, får personen i fråga helt enkelt låta bli att titta på mig.)

Bara de inte orsakar mig klåda och besvär så är jag nöjd. Nu får jag en ny behandlingskur, så jag känner mig tillfredsställd.

Ett litet besök hos moster Gittis som tycker att Elinor och jag blivit så lika. Det känns kul att höra!

Sov gott i natt!

            "Errare humanum est, ignoscere divinum"

         - Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt.

Hittade några fler härliga skrattbilder.

Det sägs att det smittar och nog är väl detta så sant som det är sagt?!

Så skratta på!

Med humor klarar vi rätt mycket.

Eller hur?

Nu känns det lite bättre med stressen och irritationen. När jag är på dåligt humör finns det alltid en rolig grej som jag kan pigga upp mig med: En ny hårfärg;) Detta kan förvandla även en menshäxa av den allra värsta sorten.

Åkte iväg och köpte mig två förpackningar (Jag har tjockt hår, så för mig räcker det inte med en...) för dyra pengar. Kastanj. Någon nyans ljusare än min nuvarande nästan svarta med en svag ton mot rött. Lite varmt. Tar bort det här novemberbleka.

Hela proceduren tog mig en dryg timme. Och vad händer?

Ingenting.

Inte minsta ton mot varmt rött, inte ett dugg ljusare. Dock blev håret glansigt och fräscht, men ändå!!!

Ja ja. Jag lyckades i alla fall bli på ganska gott humör under tiden. Jag älskar att hålla på med hår. Skulle kunna tänka mig att jobba som frissa. Klipper båda mina barn, det har jag gjort sedan de var små, men jag är inte i klass med Viveca, som klipper sig själv, med värsta snyggaste resultatet! Helt otroligt. Sin egen nacke. Det är ju nästan övermänskligt.

Sov gott i natt.

Fick idag svaret på varför jag under de sista dagarna varit så retlig. Menshäxa kallas det med andra ord. Igår slängde jag mer eller mindre på luren i örat på en stackars person som jag tyckte sa fel sak. (Ringde dock upp senare och förklarade mig...)

Irriterade mig under gårdagen på i princip hela världen, med övervikt åt det maskulina släktet. I princip var det i min värld bara jag själv som gjorde rätt saker :)

Idag skojbråkade min dotter med mig. Jag tyckte det var lagom roligt, för jag ville bara in i bilen; det var svinkallt och hon skämtade genom att hålla mig undan. Istället för att vuxet säga till henne att sluta (pedagog som jag faktiskt är) svarade jag henne med samma mynt. Jag knuffade till henne, som är mindre, vilket innebar att hon lätt kom ur vägen, och jag in i bilen, men naturligtvis blev hon ledsen. Det måste ha känts kränkande för henne.

Usch, vad dåligt. Fick sedan förklara gång på gång att det var fel att göra så, jag borde ha sagt till henne istället, jag vet, men irritationen kom över mig blixtsnabbt och fick mig att reagera ogenomtänkt, vilket inte är okej. Men alla gör fel ibland. Hon har dock gett mig en chans att reparera:)

Härliga ungar, sura menshäxor!!!

Era tänkvärda kommentarer om jäkt har tyvärr hjälpt föga. (Åtmistone inte på ett dygn...)

Drömde en ny sressdröm i natt, som gick ut på samma sak som gårdagens: Tidspress. Ekvationer som var omöjliga att lösa.

 Skulle ha ett kalas för släkt och vänner, av någon underlig anledning hemma hos en vän som i drömmen flyttat till Säffle. (Det var du, Leif;) Kalaset skulle börja kl. 19.00 och ett par timmar innan, när jag skulle påbörja förberedelserna inträffade allt möjligt samtidigt. Plötsligt slog det mig att en av mina katter var kvar i en sommarstuga flera mil bort, och henne var jag tvungen att åka och hämta. Dessutom ringde de från ett godislager i Karlstad och sa att "Du måste komma och hämta godiset som din dotter ska ha på sin klassfest. Nu med en gång. Du glömde det härom dagen." När jag kom ut hittade jag först inte min bil. Jag hittade inte heller i Säffle och körde bara omkring i cirklar. Vaknade med samma stresskänsla som igår.

Jag vet att det är mitt undermedvetna som nu ber mig att slå ner på takten. Måste lyssna. Men hur?