Alla inlägg under oktober 2009

Av Beatrice F Wik - 8 oktober 2009 00:17


Lilla bloggen har fått ta det lugnt ett tag. Inte så mycket skrivande från min sida. Delvis beror detta på den stationära datorn som varit inlämnad, men nu är tillbaka, dock inte installerad, så jag skriver fortfarande från mannens bärbara. När den är ledig.

 

Sedan är det en fråga om tid. Har jobbat otroligt mycket på kvällarna den senaste veckan, bl a med mina nya kurser. Dessutom är oktober i min familj födelsedagsmånad, så det har varit häcken full, so to say. T o m vännerna har fått kliva åt sidan lite, men jag vet att ni är så förstående... Jag kommer tillbaka!


Har dock, utöver alla "måsten" hunnit med en skön kvällspromenad med Elinor. Lite tid att bara prata. Skönt ibland, när det bara är hon och jag. Gabbe kan ha en tendens att "ockupera" morsan, han är väl som grabbar är mest: Han tar för sig! ;) så det gäller att se upp, så att också Elinor får sitt. Gabriel har dessutom genom alla år varit otroligt "mammig". (Också, kanske, som grabbar i allmänhet, han plockar för sig av kvinnorna Skrattande) Han fyller nio om några dagar, men kan fortfarande säga, när jag en kväll ska iväg på föräldramöte el dyl: " Men jag vill att du ska va' hemma med mig ikväll..." Han vill dessutom att jag ska vara med honom i skolan en dag. Det kommer jag att vara.

 Ska kolla upp i mitt schema när det passar. Jag tror att det är en investering. Var med Elinor en gång per termin i skolan fram till åk tre (sedan ville hon inte ha med mig längre), likadant med Gabbe.


För mig (som jobbar inom skolan) är den här världen så otroligt viktig. Här odlar du din framtid. Inom kunskapernas värld har du nyckeln till livets goda. Här sår du din framtid, din ekonomiska och sociala status, ditt självförtroende, det mesta...


Rätta mig om jag har fel.


Av Beatrice F Wik - 6 oktober 2009 22:25


Känner mig allmänt stressad och förvirrad just nu.
Därför får det bli ett kort inlägg ikväll.
Jag har lite poesi från NWT (poesihörnan). Fast jag vill nog inte kalla det poesi. Mer grubblerier. Och vad menas med det här, tro? Min pappas tankar. (Hoppas du inte har något emot att jag skriver ner dem på min blogg, moffa?!...)
Jag ger pengar till världens barn
men inte mycket till mitt eget
104 miljoner till världens barn!
 Men vad ger jag till mitt eget?
/Lennart Wiik

Av Beatrice F Wik - 5 oktober 2009 21:48


Jag inspirerades lite av energiknippet Stina Björnlod (Se länkar; Skolblogg).

Boxningen i fredags fick mig att tänka på att ilska inte alls behöver vara en negativ känsla. Pratade med en vän om det här härom dagen. Att vara ledsen är föga energigivande, men människor som vi är, blir vi naturligtvis ledsna ibland också. Svek och brustna förhoppningar är en del av livet. Då måste vi få bli ledsna. Gråta ut. Sörja.


Men inte för länge. Låt inte sorgen bygga bo över ditt huvud. Res dig upp, bli arg och använd ilskan till något konstruktivt! Ilskan kan vändas till en enorm drivkraft, en mäktig känsla. Jag tänker klara det här!!! Jag kommer att gå vidare!!! Lite j-ar anamma.


Har ett skolexempel på det här. En av mina goda väninnor från tonårstiden i en liten håla i Värmland flyttade för ett antal år sedan iväg till en större ort för att plugga. Med sig hade hon sitt livs Kärlek. Trodde hon. Tills hon av en händelse kom hem tidigare en kväll från en kurs och fann en okänd kvinna sittande i hennes dubbelsäng, tillsammans med den sk kärleken.


Min goda väninna slängde naturligtvis med buller och brak, bokstavligen ut karlsloken. För att bli kvitt med sin ilska började hon med just boxning, tränade rätt friskt, och gick ner 10 kg. Hon hade tidigare varit lite ( i mina ögon dock, sött) mullig, men såg helt fantastisk ut så vältränad som hon blev. Hon ägnade sin nyblivna frihet som singel till att läsa in fler kurser och fick ett framgångsrikt jobb.


Tyvärr har jag inte haft så mycket kontakt med min goda gamla väninna på flera år, eftersom hon bor i en annan stad och tyvärr har man ju rätt fullt upp med det närmaste. Men jag tänker ringa upp henne, byta några ord. Gammal vänskap rostar aldrig. Väninna C är en riktig förebild. Stark och vacker. Vet inte hur hon lever nu, men är hon fortfarande singel förmodar jag att det är kölapp som gäller för männen ;)


Vill avsluta med att citera en kollega och vän. Tycker det här är bra: Vägra vara offer!


Ta kommandot över ditt liv. Blir du f-bannad; surfa på känslan. Använd den till någonting konstruktivt. Det är Du som bestämmer och Du är alldeles för värdefull för att bli trampad på.

Av Beatrice F Wik - 5 oktober 2009 00:12


Nu är jag sååå trött. Har suttit uppe och förberett kommande veckas lektioner (som jag alltid gör på söndagkvällarna). Och allt annat bestyr inför veckan som kommer. Lite tvätt, lite strykning osv...


Idag blev det bakning. Först tog vi oss en cykeltur (i regnet, men det går bra med regnkläder), Gabbe och jag, och köpte socker, som vi hade slut på. Sedan blev det en härlig sockerkaka med vaniljsmak. Gabbes kompis kom hit, precis lagom till den var färdiggräddad, så det blev lite fikamys. Gabbe är naturligtvis med och bakar. Elinor hade "ingen lust", lite tonårshormonvarning här...


Vi hade tänkt köra på med en dubbel sats kolakakor också, inför släktträffen till helgen, men Gabriels vän var inte på bakhumör, så dessa får vänta.


Nu väntar sängen. God natt.

Av Beatrice F Wik - 4 oktober 2009 01:01


En av mina vänner undrade vart jag tagit vägen på bloggen. Vår stationära dator är inlämnad för att den krånglar- Mannen har dock en egen bärbar, vilken jag skriver ifrån nu, men han ser den som sin ägodel, så därför får söta lilla hustrun vara så god och vänta på att Mannen är färdig med sin lilla bärbara. Ikväll har den gode Mannen spelat poker på lilla bärbara, men nyss gick han till sängs. Då passar jag på att skriva...


Nattugglan är på plats.


Vill spinna vidare på mitt förra inlägg, som jag skrev under vredesmod. Jag var på uruselt humör, PMS:ig och tyckte att livets karusell rör sig alldeles för fort. Dygnet är för kort för mig, tycker jag. Det går i ett, från tidig morgon till sen kväll. Det finns så mycket jag vill göra, men inte hinner med. Därför måste jag prioritera. "Köpta bullar från Coop" skrev jag, duger precis lika bra som hembakta. En drös Donnor fick jag bakom mig i den åsikten, men något jag fann intressant var att en av mina manlige läsare, "Gubbfan", starkt och tydligt motiverade sin åsikt om att hembakt ändå är bäst. Doften, känslan...


Gubbfan, du har gjort mig sugen på att baka igen. Min egen man har aldrig varit så överförtjust i det här med dofter osv, som du beskriver. Ofta har jag bakat och känt att det inte blivit så uppskattat som du beskrivit det. Hade min man satt ord på din känsla för nybakt bröd, sockerkaka o dyl, hade jag förmodligen bakat som besatt.


Mycket intressant, det du skrivit, framför allt ur ett psykologiskt perspekiv.


Mina barn har naturligtvis uppskattat mitt hembakta (särskilt kolakakor, jag är specialist på sådana). Men jag har inte hört dylika dina, uppskattande kommentarer från Mannen. Vad synd. Tänk om han visste hur enkelt det är att få kvinnor dit man vill...


Sedan måste jag väl erkänna att det också är en fråga om tid. Dygnet har 24 timmar och här ska mycket rymmas. Jobb, motion, sömn (dock inte min grej, här misslyckas jag totalt!), tvätt, strykning, vänner och väninnor, sköta hemmet med städning, disk, mat och hela köret samt framför allt ta hand om barnen. Förhöra läxor, intressera sig. Här lägger jag min allra största tyngd. Jag vill ge mina barn allt jag någonsin kan (jaa, vilken förälder vill väl inte det?!). Hittills känner jag mig faktiskt ganska nöjd med det jobb jag gjort. Båda ligger på hög nivå, såväl socialt som kuskapsmässigt.


Återigen får jag lov att säga, Gubbfan, att du är otroligt duktig på att framföra dina argunent. Imorgon är det söndag; ledig tid. Det får nog bli en sockerkaka med vanijsmak. Tänk om du kunde undervisa de yngre männen om hur man gör... för att få kvinnor dit man vill... psykologi. Ofta en fråga om tacksamhet och uppmuntran, sätta ord på det man önskar. I min värld har många män lite svårt för detta; tala om vad du vill ha på ett positivt/ konstruktivt sätt. Och käre Man: Framför dina argument till hustrun- Fast var varsam och försiktig. Vi sätter oss på tvären om det blir en massa "måsten".  Får vi däremot höra att vår sockerkaka smakar alldeles gudomligt och att "visst är det en njutnig att baka" gör vi med största glädje tjugo sockerkakor till.


Här blev det lite äktensakapsrådgivning, det var inte alls meningen fån början...


Sov gott i natt; Gubbfan, Moffa, Leif, plus alla mina Donnor och övriga läsare som äger vänligheten att besöka min blogg.





Av Beatrice F Wik - 1 oktober 2009 23:55


Det har inte varit någon rolig dag idag. Egentligen helt utan orsak, är bara neg, neg, negativ. Trött, seg. Känner mig sliten. Det känns som om tiden aldrig riktigt räcker till. Det går i ett, frå bittida möra te sena kvällen. Önskar mig mera tid.... (Ja, jag vet; tid är egentligen det enda vi har, det gäller bara att hushålla med den.) Det gäller att prioritera. Vad är viktigast? Försök sedan att låta allt det andra va'. Men det är svårt. Det finns så mycket man skulle vilja göra, men inte hinner med.


Lyckligtvis har jag lyckats ta mig ett kliv ifrån min ungdoms/småbarnsmorstidens "präktighet." Som ung mamma ville man baka. Laga maten från grunden. Ambitionen / målet (lyckades förvisso så där) var ett tip top-hem.


Joo, det är ju en fin tanke. Numera har jag insett att "bästa mamman" inte är den som alltid har hemmet kliniskt rent. Bullarna kan lika gärna vara köpta på Coop och falukorv och snabbmakaroner duger alldeles utmärkt som käk. Det finns nog det som är viktigare än så. Närvaro. Värme/kärlek. Förståelse. Att finnas där, visa intresse. Att ta sig tid, trots att man i själva verket är stressad upp till hårfästet. Sitta och samtala kring middagsbordet (trots att maten inte innehåller kostcirkelns alla ett hundra delar). Lyssna. Åter igen värme... Bli arg och ledsen ibland, men förklara att så är livet. Be om ursäkt när man betett sig illa. Visa respekt för Barnet som person. Och ännu lite Kärlek och värme. Berömma, uppmuntra...


Vet inte om jag har rätt, men det är i alla fall min personliga teori.

Så du, Morsan; Take it easy. Det viktigaste för barnet är att Du mår bra, lyssnar, tar dig tid  och bryr dig. Visar kärlek. Sedan kan du nog med gott samvete köpa dina kanelbullar på Coop och hoppa över dammningen en dag.

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6
7
8 9 10 11
12 13
14
15
16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards