När är Halloween?

Nu syftar jag inte på Allhelgonahelgen, för jag vet att den infinner sig nästa helg, utan jag syftat på den dag då barnen klär ut sig till spöken. (Och jag med; se nedan! Grabben och jag har haft en alldeles alldeles fruktansvärd kväll ikväll, då vi sett ut som värsta häxan resp döskallen. Titta... om du törs... för jag kan garantera, att vi är horribla ;)

Jag gillade faktiskt inte Halloween för några år sedan. Några ungar kastade ägg på min numera bortgångne morbrors hus för att han inte förstod frågan "Bus eller godis?"

Jag blev så f-bannad, rent ut sagt, att jag t o m skrev en insändare om Halloween i vår lokala morgontidning. Numera ställer mig mig lite mildare till frågan. Så länge det inte rör sig om destruktivitet är jag med på det. Så länge barnen klär ut sig och har roligt. Att de sedan klär ut sig till spöken kan väl förvisso verka lite stötande och skrämmande. Men jag väljer att se det ur den positiva synvinkeln: De har roligt. Stoppa det om det går över gränsen, men så länge de har kul och inte förstör för någon annan är det inga problem för mig.

Schlafen Sie gut.

När jag för någon vecka sedan låg nerbäddad med feber, en stor vagel på ögat och munherpes i näsan, och väninnorna planerade Halloween-fest för våra ungar, skrev jag att jag knappast behövde utklädnad för att platsa som häxa på barnens fest. Jag står fortfarande för det här: Vad sägs om en likblek, nästan svarthårig mamma med häxhatt och grått löshår? Kan det bli så mycket värre?! ;) Jag lär väl skrämma livet ur vilken unge som helst, också utan mask! Eller?

En sak slog mig dock efter turen med häxhatt inkl löshår: Hade ett tag funderingar på att spara ut mitt axellånga hår igen till riktigt långt, som jag haft under många år och fram till förra sommaren. Men när jag såg mig själv i detta löshår ändrade jag planerna. Långt hår är så gudomligt sött på unga tjejer och jag har dessutom väninnor i 50-årsåldern som ser bra ut i långa lockar. Själv känner jag dock att nu, när jag inte befinner mig på milsavstånd från fyra decennier, då passar mig  mitt axellånga hår alldeles utmärkt. (Vill dock poängtera att denna åsikt är min, högst personliga, och ni långhåriga väninnor är jättefina så som ni är. Själv är jag trött på långa, slitna hårtussar, men det är jag, det, och Du är förmodligen vackrast i den frisyr Du tycker passar Dig.)

Sonen Gabbe som fruktansvärd döskalle med svärd.

Jobbar, jobbar, jobbar... just nu. Läser in en massa historia som jag inte läst sedan högskoletiden. Har fått nya kurser, vilket innebär en hel del inläsning, men kul är det. Det är lov om bara några dagar, så jag tänker inte klaga.

Novemberlovet är lite speciellt, och jag har nog lite säregna åsikter: jag har faktiskt inte så mycket emot den här årstiden. Vackra färger på träden, frisk och hög luft, långa, fräscha promenader och sedan mys med tända ljus och "goda" böcker. Inte så dumt.

Som barn älskade jag spökhistorier (och detta-om något- borde väl vara "spökenas" heliga tid!) Fortfarande tror jag på övernaturliga ting. Men jag är inte längre rädd.

Jag tror inte att vi dör med våra kroppar. Vi lever vidare, kanske genom reinkarnation, kanske på annat vis. Döden är i alla fall inte slutet, och det vi ser är inte allt, det är ett som är säkert. Åtminstone i min värld.

Sov gott i natt, bloggvärlden.

Min arbetsdag är över, men jag känner att jag har en hel del att pyssla med, så jag är kvar på jobbet. Ganska skönt att sitta här i lugn och ro, men kommer nu att ta mig en liten promenad till bussen, för att sitta en halvtimme och bara sova... Jag tycker om att åka buss. Det är skönt att bara "gå in i sig själv" en liten stund.

Kroppen fick sig en rejäl omgång av feber, halsont och värk förra veckan. När jag blivit frisk lovade jag mig själv inför er bloggkamrater, att jag skulle komma igång med min träning. Tänker sätta igång på lördag. Det är ganska full fräs arbetsmässigt sett, men sedan blir det lite lugnare.

Måste kila.

Måste bara visa en bild på våra vänners skönhet. Var barnvakt i helgen till två söta systrar av rasen katt. Ärligt talat kan jag inte se skillnad på dem, men någon av Selma eller Tiger (de trodde först att hon var en kille) bär jag i min famn. Och Tiger, det är ett mycket passande namn, för hon är en liten tiger, en gråtigrerad liten ullboll. Nyfiken och enormt social.

Nu är min dag till ända; jag är klar med allt som bör göras och tänker bara sova. Är trött, hoppas jag kommer till ro. Du med.

Sov sött.

Får bli ett snabbt inlägg ikväll. Ska sätta mig ner och kolla igenom kommande veckas lektionsplanering innan det är dags att sova.

Full fräs på dagen: bakade tre kladdkakor till tretton sportiga grabbar, en sportig tjej och en sportig storasyster som under dagen haft bollfest i en gympasal, till Prinsen av Sands ära. (Och, ja, Leif, det är Gessle jag härmar :) Fast jag har aldrig hört någon låt om Kungen av Orrholmen. Man kanske skulle skriva en! :B

Sedan, som sagt: bollkalas. Det var fartfyllt, men kul. Och de åt upp alla mina kladdkakor, vilket gjorde mig glad och nöjd. Jag uppskattar folk som äter när man bjuder. Som mamma har man ju upplevt ett antal gånger när man stått och lagat mat att: "Nej, jag tycker inte om champinjoner." Gabbe har dock käkat löksoppa idag. Han har inte trott sig gilla det på många år, men när han var liten minns jag att han ibland skrek efter löksoppa när han var ledsen och hungrig.

Sedan har jag haft den stora äran att passa två fina kattungar åt bortresta vänner. Hjälp, vilka godingar! Små, grå ullnystan, jättesociala och kelsjuka. Det jobbet tar jag gärna igen.

Nej, nu blir det lektionsplanering.

Sov gott, alla!

Inget särskilt har hänt idag. Fortfarande inte helt hundra procent kry, känner mig surtrött och kommer snart hoppa i säng.

Imorgon fyller Prinsen av sand, dvs min grabb, 9 år.    

Eller rättare sagt idag; fredagen har ju redan hunnit övergå till lördag.

Gissa om han haft svårt att komma till ro ikväll!?!

Jag får ju naturligtvis inte glömma polarn Leif som också har födelsedag imorgon. En tredje vän tyckte att jag skulle köpa en Gummipuppe åt honom :) Det tyckte jag var kul, jag gillar det där ordet!!! En Gummipuppe är en gummidocka och då kan man ju tro att Leif är en pervers man, men så är inte alls fallet. Han är gammal (kanske inte så gammal, utan snarare före detta) yrkesmilitär, och de använde tydligen sådana i militära övningar.

Grattis i alla fall gamle Polarn, jag kommer under novemberlovet med kladdkaka och Gummipuppe!!!

Hoppas förresten att du vill ha kladdkaka. Gabbe har beställt kladdkaka till sin födelsedag och jag drar alla 17:e oktober-barn över en kam. Kladdkaka blir det för er, grabbar!

Jag kan verkligen inte fatta att det gått hela 9 år sedan den där lille spjuvern kom till världen. Han kom ut som en liten pil: När jag kom till BB ville jag ha epiduralbedövning. Jag blev undersökt och det visade sig att jag nästan var helt öppen. " Du hinner inte med någon bedövning. Den kommer inte att hinna verka innan bebisen är ute."

 Så det blev till att kämpa på helt naturellt, och det gick det med. Fast jag må ju säga att jag upplevt behagligare saker i mitt liv: Jag minns att när förlossningsvärkarna tog i som värst vitnade liksom mitt synfält; förmodligen förvreds hela min verklighetsuppfattning av den kraftiga smärtan. Jag tittade på klockan och hade svårt att se den: 09.15 Då övergick förlossninssmärtorna i krystvärkar och när barnmorskan drog fram den där hemska ställningen som man ska placera benen på skrek jag i högan sky. Den där ställningen förknippade jag med smärtan från Elinors födelse och det hela slutade med att barnmorska fick rulla tillbaka ställningen och jag födde istället liggande på sidan.

Av panik för den starka smärtan höll jag ihop benen och ville inte alls lyssna på barnmorskan som mycket tålmodigt och pedagogiskt om och om igen förklarade att "om du håller ihop benen kommer inte barnet ut."

På något konstigt vis lyckade jag ändå trycka ut Gabbe, helt utan bedövning och snabbt gick det; krystvärkarna tog 13 minuter. Han var ute stax före 9.30 Bara en timme och 45 minuter efter att vi kommit till BB. Så jag ska nog inte klaga. Har hört talas om kvinnor som legat i förlossningsvärkar i upp till 48 timmar; då kan man ju börja tala om plåga...

När han kom ut blev jag för övrigt så förvånad över att "hon hade en snopp." Jag var sååå säker på att det var en liten donna som låg där inne och sparkade, så när jag lyfte upp "henne" och såg att hon var utrustad med ett manligt paket blev jag riktigt förvirrad. "Vilken j-a otur, Bruden!!! Du föddes med ett manligt utséende (Gabbe såg verkligen ut som en riktig gubbe som bebis) och snopp! Vad har gått fel?!;)

Det är faktiskt sant. De första sekunderna, förvirrad av smärta och endorfiner, trodde jag att jag fått en dotter med snopp... Sedan förstod jag att jag blivit mor till den finaste killen i världen.

God Natt Världen.